Where did it go wrong.
Jag har legat och filosiferat (tänkt, för er som inte förstår svåra ord) om när jag förändrades så pass och väl mycket. Det var tider då jag bara låg i min säng och lyssnade på My chemical romance och sjöng med så högt att mina föräldrar blev arga på mig. Eller också då jag tyckte det var skönt att vara ensam och att vara hemma. Eller då jag hade så mycket energi till allting.
Idag är jag motsatsen. Jag kan inte vara ensam, och jag hatar att vara hemma. Jag tror att de är något som ligger djupt inne i mitt huvud. Men ensam har jag inte kunnat varit sedan två år tillbaka. Eller jo, klart jag kan vara ensam, men inte på samma sätt. Då kunde jag ta det lugnt bara göra ingenting. Men gör jag det idag så blir jag antingen totalt emo eller efterbliven i flera veckor. Nätterna är såklart värst, nu i alla fall. Jag vet inte riktigt vad man gör åt efterbliven-ensamhets-problem. Om man kan jobba bort det, eller vad man gör.
Det återstår att se. Nu slocknar jag i alla fall när som.
Tänker ligga och tycka synd om mig själv ett tag, jag är kanske värd det trots allt!
Idag är jag motsatsen. Jag kan inte vara ensam, och jag hatar att vara hemma. Jag tror att de är något som ligger djupt inne i mitt huvud. Men ensam har jag inte kunnat varit sedan två år tillbaka. Eller jo, klart jag kan vara ensam, men inte på samma sätt. Då kunde jag ta det lugnt bara göra ingenting. Men gör jag det idag så blir jag antingen totalt emo eller efterbliven i flera veckor. Nätterna är såklart värst, nu i alla fall. Jag vet inte riktigt vad man gör åt efterbliven-ensamhets-problem. Om man kan jobba bort det, eller vad man gör.
Det återstår att se. Nu slocknar jag i alla fall när som.
Tänker ligga och tycka synd om mig själv ett tag, jag är kanske värd det trots allt!
Kommentarer
Trackback
