Emelie

Det är faktiskt min farfar. Jag saknar honom väldigt mycket fastän jag bara var sju år när han försvann i cancer. Jag kommer fortfarande ihåg hans röst och ser honom i stortsätt varje dag, eftersom pappa är så otroligt lik honom.

När han dog tog det ganska hårt på mig. Farmor var inlag på sjukhuset samtidigt med en hjärtinfakt, så det var jobbigt redan då. Men inte förrän jag var tolv år, så förstod jag att han faktiskt var borta.