Emelie

Ni vet känslan som gör att man känner sig så jävla ensam, fast man har 19535 folk runt sig.

som om att man inte syns, inte för sin röst hörd. 
Tankarna som att, skulle jag agerat på ett annat sätt? skulle jag säga något helt annat än vad jag gjorde?

frågor som inte går att besvara. gjort är gjort och sagt är sagt.

mest av allt önskar jag att du gjort som jag sa och gått därifrån.

då skulle världen vara annorlunda idag. den skulle sett annorlunda ut idag.

Jag kan säga att jag inte orkar med dig, de gör jag inte.

men jag mår dåligt när du mår dåligt, det är en sak jag inte kan slippa undan. 
jag vill bara fly, springa härifrån och lägga det in någon annans händer.

men det känns som om jag ska ta hand om dig, det är inte rätt alls.

du ska kunna klara dig själv, stå på egna ben. men hur du än försöker, så går det inte. hittills.

jag vill inte bara stå sidanom och se dig falla. jag vill hjälpa, men jag kan inte.

Hade jag vetat att du inte hade läst detta, hade jag inte skrivit hela denna boken.

men nu vet jag att du gör det. förlåt för att jag är kall.

jag kanske inte är världens bästavän, jag finns kanske inte där alltid.

men jag gör vad jag kan för att få detta att funka. även om du säger att jag inte bryr mig ett skit om dig, så vet både du och jag att det är total bullshit.

jag vill gå vidare, och de borde du med försöka göra.

varesig du vill eller inte.

förlåt.