Emelie

Jag har kommit på en sak.
vilket jag ofta gör.
jag blir beroende av andra för jag inte klarar av att vara, töntigt nog, ensam.
jag är femton år, tankar virvlar runder i huvudet och man vet varken ut eller in.
men jag antar att det är livet.
att vara tom, förvirrad.
Det ända jag ville när jag var liten,
Var att bli femton, utan medvetande om hur tomt och ensamt det skulle vara.
asså jag är ju inte ensam bokstavligt talat. men det saknas något.
inget stort, bara något litet. som ett hål, svart hål.
jag kommer ihåg Lindas sextonårsdag, jag önskade så himmla mycket att jag också skulle få bli gammal nog att få köra moped, få vara full och korkad, köra bil, få barn.
Jag var väldigt tankspridd när jag var mindre.
Jag kunde sitta på min säng och stirra in i tapeten på väggen.
Hade en prick som jag ofta stirrade på. Drömde mig bort till vuxenlivet.
Nu vill jag inte ens dit. verkar så tråkigt, samma rutiner varje dag.
vakna, äta, skita, jobbet, hem, sova.
Hellre femton år och deprimerad än det där kan jag ju säga.
men jag måste nog vakna upp till verkligheten snart, sluta med min deppmusik. haha
jag är sorlig.
men måste skriva av mig.
haha puss