något gick fel
jag vill att du ska vara den jag kan berätta allt för,
ringa när det hänt något,
gråta ut mot din skuldra när när jag är ledsen,
kunna skratta mig lycklig med,
göra saker utan att vara rädd att du inte ska tycka om mig,
hon fanns där. hon finns än. men inte på samma sätt.
jag berättar inte allt för dig,
jag ringer inte när det hänt något,
jag gråter inte ut mot din skuldra när jag är ledsen
jag skrattar mig inte lycklig med dig,
jag gör saker och är rädd att du inte tycker om mig.
hon finns där. hon finns än. men inte på samma sätt
för något gick fel.
Jag vill att du ska veta att du kan prata med mig, du kan skratta med mig och du kan gråta och snora ner min axel så mycket som helst! <3
du berättade allt för mig, ringde mig om de hänt något.
jag grät på din skuldra, så som du grät mot min.
vi skrattade oss lyckliga tillsammans.
jag var alltid rädd du inte skulle tycka om mig, för de var så jag var.
och de är så jag är. Men när tiden gick förbi, blev du min starkaste trygghet.
inget kändes så naturligt som att vara med dig.
jag fanns där, jag finns här, alltid. men på något sätt inte på samma sätt.
vi berättar inte allt för varandra.
du ringer inte när något hänt, vi vet båda två att min svaghet var att prata i telefon, hehe.
jag gråter inte längre mot din skuldra när jag är ledsen.
jag sitter ensam hemma, lyssnar på våra låtar och känner mig olevande.
allt jag gör, allt jag gör, gör så jag tvivlar på att du inte tycker om mig.
jag finns här, jag finns här alltid, men inte som förr.
för något gick fel.
och jag förlorade min bästa vän, min allra bästa vän.
de här med förändring är inte min starka sida.
du har ditt nu, så som jag har mitt.
hur mycket jag än önskar att mitt mitt är ditt, och tvärtom.
hur mycket jag än vill vrida tillbaka tiden och låta de vara du och jag mot världen igen,
så vet jag att de inte går. Även om jag vill tro de ibland.
även om jag ser oss ligga och skratta på min säng, ligga och gråta på ditt badrumsgolv, eller
se oss den där kvällen i ystad, den kvällen jag aldrig glömmer. den finaste någonsin.
jag ser oss sitta där bak i taxin, lutandes mot din axel.
jag kommer ihåg hur jag kände då, de var som hela världen, var våran för kvällen, som om
inget kunde någonsin gå fel. Jag bara visste att det var menat såhär.
jag glömmer bort den känslan ibland, den känns så långt borta nu..
du betyder alldeles för mycket för att släppa dig bara sådär.
de är en underdrift att säga att jag älskar dig.
för de är så mycket mer än de.
du var min andra halva, min bättre halva, min hela halva!
i mitt hjärta finns du, och du kommer du alltid att finnas!
vare sig de är du och jag eller inte.
förevigt, din emmski.
