WHAT IS LOVE?
varför existerar kärlek?
Det är i stort sätt bara pain in the ass. Fjärilar i magen? usch nej, egentligen vet man inte vad fjärilar i magen är, för det kan ju faktiskt vara rallybajs på g också. Man känner i stort sätt ingen skillnad. Men förhoppningar då? fyyyyyyyyyy, vad hemskt det är. När man tror allt är okej och sedan visar sig vara det motsatta. Och varför verkar jag så negativ? jo, det kan man ju faktiskt fråga sig. För att jag är en person som alltid får fjärilar i magen, alltid får förhoppnigar, och alltid såras. & tänker därför bli lesbisk. Fast nej, kan jag ju inte bara bli sådär, men you get my point. jag orkar seriöst inte med oseriöst skit och slänger alltså det i soptunnan. Men tänk ändå, outside the box, hur mysigt det är att mysa framför tv:n, hur underbart det är att gå på stan och hålla handen, att alltid ha någon som man verkligen kan berätta allt för, och att ha någon som säger att den älskar en, och menar det. det är som en dröm på rosa moln. Och drömmar på rosa moln är ju mer eller mindre overkliga, eller hur? Det är stort sätt bara patetiskt att göra som jag, få förhoppningar osv, för jag lär mig aldrig. I mitt 16 åriga liv, har jag alltid haft fjärilar i magen och hela köret, alltid sårats men aldrig lärt mig. kärlek är egentligen bara skit, men ändå så vackert. Ser man ett par som är så totalt nerkärade i varandra, så blir man avundsjuk så att det gör ont. Tror faktiskt att det bara är jag, på en jord full med töntar, som är såhär känslig och dum när det gäller kärlek. Känns aldrig som att jag gjort ett bra val i hela mitt liv. Men jag jobbar på det, bäst och lugnast så.
Det är i stort sätt bara pain in the ass. Fjärilar i magen? usch nej, egentligen vet man inte vad fjärilar i magen är, för det kan ju faktiskt vara rallybajs på g också. Man känner i stort sätt ingen skillnad. Men förhoppningar då? fyyyyyyyyyy, vad hemskt det är. När man tror allt är okej och sedan visar sig vara det motsatta. Och varför verkar jag så negativ? jo, det kan man ju faktiskt fråga sig. För att jag är en person som alltid får fjärilar i magen, alltid får förhoppnigar, och alltid såras. & tänker därför bli lesbisk. Fast nej, kan jag ju inte bara bli sådär, men you get my point. jag orkar seriöst inte med oseriöst skit och slänger alltså det i soptunnan. Men tänk ändå, outside the box, hur mysigt det är att mysa framför tv:n, hur underbart det är att gå på stan och hålla handen, att alltid ha någon som man verkligen kan berätta allt för, och att ha någon som säger att den älskar en, och menar det. det är som en dröm på rosa moln. Och drömmar på rosa moln är ju mer eller mindre overkliga, eller hur? Det är stort sätt bara patetiskt att göra som jag, få förhoppningar osv, för jag lär mig aldrig. I mitt 16 åriga liv, har jag alltid haft fjärilar i magen och hela köret, alltid sårats men aldrig lärt mig. kärlek är egentligen bara skit, men ändå så vackert. Ser man ett par som är så totalt nerkärade i varandra, så blir man avundsjuk så att det gör ont. Tror faktiskt att det bara är jag, på en jord full med töntar, som är såhär känslig och dum när det gäller kärlek. Känns aldrig som att jag gjort ett bra val i hela mitt liv. Men jag jobbar på det, bäst och lugnast så.
Kommentarer
Trackback
