Emelie

Jag brukar köra på dubbelmoral när det gäller just detta. På senaste tiden har jag blivit iskall. känslolös och allmänt kall, från topp till tå. Antar att jag har en 16 års kris, haha. Jag kommer ihåg hur känslig jag var förr. så fort någon sa något, som inte var menat illa, tog jag alltid illa vid mig och mådde dåligt över det. Nu skiter jag i vilket och orkar seriöst inte bry mig om andra som inte bryr sig om mig. Oj, nu fick jag hela denna texten att låta helt negativ, men om man jämför hur jag var för några månader sedan och nu. då klarade jag inte av att vara ovän med någon, och ha någon som tyckte illa om mig. Man kan ju säga att jag var en fet rövslickare. Men nu bryr jag mig inte ett skit om dehär. gillar inte folk mig som jag är så kan de ju faktiskt dra.  Jag gråter inte till filmer, hur sorliga de än är, för jag kan inte längre. förr bölade jag som en jude, men nu går det inte. dör någon i en film känner jag inte ens sympati. så vad jag menar med detta är att jag kanske borde fixa till mitt bryande, kanske berätta för personerna i mitt liv hur mycket de betyder för mig, innan jag skrämmer iväg dem;)?
Och dessutom vara ärlig, när det gäller allt. Jag säger att jag inte bryr mig, men klart jag gör det.