Emelie

Är så trött på att folk bara ska tro att jag alltid finns där. Jag menar, har man en vänskap så måste man ju uppräthålla den också, inte bara ta. Jag har vänner som beter sig sådär, tror att jag alltid finns för dem när de inte gör detsamma.  Måste dock bara skriva av mig, det är ju faktiskt min blogg. Men jag är trött på att bli behandlad som skit, och låta mig själv bli det. Vänner som aldrig hör av sig, när man själv alltid måste ta tag i det. Hur kul är det att vara den ända som kämpar när ingen annan bryr sig?

klart jag låter som en extremt omogen barnrumpa. Och det kan jag ju faktiskt erkänna, men jag är så besviken på att ingen tar dehär med vänskap på allvar. vad är det man säger, visa intresse eller förlora mitt?
men det låter så extremt uthängande och precis som man inte har några vänner, men det kan jag ju säga att det har jag. Många bra och underbara vänner som finns för mig. Men det jag vill komma till är att jag ska inte behöva kämpa för något om den andra personen inte också gör det, inte lägger enerig på det eller visar intresse. och jag vill att man ska se detta som en tankeställare. Hur man beter sig mot sina vänner och hur man gör för att hålla vänskapen i skick. Det brukar bli "jag saknar tiden förr", "vad hände med oss", jo antagligen så finns det en anledning varför ni gled isär och inte är vänner längre. Själv skippar jag det skitsnacket och kör på ärlighet, det varar längst. De jag inte umgås med längre, vill jag antagligen inte umgås med längre för då hade jag ju gjort det. Ni förstår vad jag menar?

Men visst, det är sorligt att förlora vänskapen med någon och klippa bandet men det är ju så livet är.

over and out!